Som de flesta här nog vet så gillar jag just nu en speciell kille..

Vi är inte lika i vare sig ursprung eller vänskaps krettsar. Men ändå, trotts de så gillar jag honom? Jag har tidigare i år gillat en annan kille som fick en kaotisk utgång och innan de haft sisådär 3 förhållanden som typ crashed and burned. 

Och trotts de så har jag fortfarande inte lärt mig min läxa, strulat fram och tillbaka med olika killar och sedan blivit utnyttjad och sviken, är det mig de är fel på? Är jag kanske en bekräftelse sökare? Sms,calls,pm,puffar mm, timmar i samtal med en som på utsidan verkar vara så fin men på insidan är en LL. Vafan betyder allt de egentligen när man ändå ska gå och bli sårad i slutenden? 

Ska man verkligen sitta i soffan på fredagskvällen efter favvo saken på tv är slut, med mobilen i knät och vara rädd att få ett sms där de står "du jag har tänkt lite.." eller kolla grabbens status 24/7 bara för att man är rädd att de ska vara någon random chey som ska göra ett inlägg på hans logg eller kolla igenom likesen på hans bilder för man är orolig över vilka tjejer som har gillat en bild på honom som du tycker är söt? 

Ska de behöva vara så? Det är iaf så jag har levt den senaste tiden..

Jag lovade mig själv för ett tag sen att jag inte skulle bli kär, jag var riktigt nere över hur spårat de hade blivit med den tidigare "intressenten" men ändå så sitter jag här nu och är det.

Jag lovade mig själv att ja inte skulle få känslor för NÅGON eftersom ja vet hur ont det gör att bli sårad men ändå så sitter jag nu här och skriver de här??

Jag har inga problem att vara vän med killar men det blir ju sjukt jobbigt när jag inte ens kan sitta på bussen utan att snegla åt hans håll, eller gå i korridoren utan att kolla åt hans håll. Jag vet inte varför jag alltid gör såhär mot mig själv?

Men jag trivs med att vara vän med många killar, det är 1000 gånger lättare än att vara vän med tjejer, och 1000 gånger roligare oxå men med denna killen så vill ja verkligen inte vara de! Jag strular till de för mig jävligt mycke när det kommer till sånthär men de är svårt för mig?

Men med detta sagt så tänker jag glömma att det någonsin har "hänt" kollar han åt mitt håll så får jag helt enkelt hitta ett annat håll och kolla åt, thats life iaf mitt!

Time 2 move on!!!!

My life my rules  wish!

Skulle kunna sitta i timmar och skriva här men nån gång måste man faktiskt gå vidare.

Cry a river, build a brige, and get over it</3

Håller på och skriva ett helt ärligt inlägg som troligtvis kommer ut ikväll..

Svampen<3

Ni får välja ett tema/ämne som ni vill att ja snackar om, hästar,skola,killar,vänner whuuuut ever typ :D

Commentcommentcomment!

oppsie, glömde jag att nämna att Danne är sjukt normal ? x)

 Vartenda ord stämmer lixom, helt sjukt! Känns sjukt bra men man vet ju aldrig va den andra personen känner? Sen så känner ja honom knappt men ja får en känsla i kroppen som ja aldrig har känt förut! Och de som är så sjukt är ju att ja kanske max har pratat med honom 5-6 gånger? Men de känns så bra, bara att få ett "Hej!" lixom gör mig helt sprallig  

hahahahaa bild från gbg med Emma och Danne :D