När jag var 2 år lärde min Pappa mej att åka skidor, sen började jag tävla i det och jag har tävlat internationellt med flera segrar och placeringar vart uttagen till elit laget i Österrike och en flytt skulle ske men jag ändrade mej och tog inte erbjudandet! Jag har Dm guld tävlat lilla Världs Cupen med en 13 placering! Då var jag 10-11-12? Sen skaffade jag en egen häst ;) Har tävlat otroligt mycket i skidor och har även haft egna träningar i Österrike samt bott där 5 veckor om året för att träna för fullt i snöstorm, man gick upp kl 5 och sen vare frukost, träningen börjar 6 och sen är det träning till 2 du får inte pausa imella eller så men 2 är det lunch sen är det träning till 6 och sen tillbaka till hotellet och äta middag.
Ah mitt liv har inte alltid varit så glamoröst det kanske verkar vara en dröm SM,WC,NM,ELIT,DM ah allt det där men träningen och uppofringarna bakom det är ingen vacker visa! Jag var tvungen att lära mej tyska och jag missade mycket skola, visst det var roligt och så men jag tror inte att det var livet för mej jag ville ha en häst men också åk skidor, hade båda ett tag men det krockade så mycket så fick sluta med skidor :( Nu sattsar jag för att köra WC nästa år men ändast för skojs skull! Jag tror att jag var för lat för detta livet och jag hade inte många vänner som var i min ålder utan oftast mycket äldre, men jag är otroligt tacksam att jag har fått göra detta och uppleva alla dessa äventyr asså tänk om jag tackade ja till erbjudandet shit! Men jag tror också att skidorna har gjort mej otroligt målmedveten och stark inom mej själv! Så ja många framgångar har jag haft inom detta men också har detta bidragit till en ganska seriös skada! Inför WC 2003-4? så bröt jag båtbenet i handen och Pappa sa att jag inte kunde köra samma sa läkarna jag blev gipsad och kunde inte få på handskarna! Jag var förtvivlad jag fick inte stöta imot något och inte alls röra handen, jag bad och jag bad Pappa att jag skulle få åka och tillslut sa han ja! Äntligen tänkte jag, men hur skulle jag få på handsken? Och hur skulle det igentligen gå jag skulle ju inte ha ett ända tränings tillfälle innan! Men jag tänkte inte mer på det utan på tävlingsplatsen så tog jag ett åk i baken och kolla banan, när jag väl skulle åka så fick jag inte på handsken!!! Pappa fixade fram en sax och klippte upp handske ganska rejält och den gick på(wiiiee), jag åkte banan och någ fick jag en bra tid men det var några som slog mej och jag kom på en 13 placering! Var så glad att jag grät, kan inte beskriva känslan! När vi kom hem så åkte vi till doktorn och han tog av gipset och sa att det var läkt men om jag någongång skulle skada handen igen så skulle tummen behövas tabort, så jag tar en stor risk genom att rida där jag använder händerna väldigt mycket!

Ja, många tårar,skratt och mycket hårt arbete har allt bidrat till den jag är idag :) ser ni på mej anorlunda nu än vad ni gjorde innan? ;)

//Belinda

Jag jag har en lillebror som heter William och är 8 år, han, Mamma och Kim vart här idag och han var så stolt att han hade börjat i 1 b :´) Söta Wille<3 Fucking love you broh<3 Han har ridit lite på mina hästar också och jag håller på att lära honom åka skidor!

//Belinda

  Ny vaken pys<3

Snabbt byte av kläderna nu då och sen ut och rida mina över fina hästar<3

PSPSPSPSPS glöm inte dag tre ikväll ;)

//Belinda<3

  Bäääääbis<3