Folk som inte rider inser inte hur mycket en häst kan betyda för en människa.
Det spelar ingen roll om man hoppar Lätt c eller om man hoppar Msv a. Eller om man bara rider hemma. En häst är så mycket mer än bara ridning och tävling. En häst är ens bästa vän.
Man kan rida dressyr på elit nivå, eller bara rida på ridskola. En häst är inte elak mot dig. Den snackar inte skit om dig. Den vill ditt bästa.
Folk som säger "men det är ju bara en hamburgare" kommer aldrig få uppleva det speciella bandet mellan en ryttare och en häst. Jag skulle i princip göra vad som helst för mina hästar.
Man kan ha en bponny som inte kan hoppa högre än klubbhoppningar och älska den lika mycket som om det var Ninja La Silla. Man kan ha ett russ som man bara kan ha på klubbdressyr men tycka den är duktigare än Briar.
En häst ställer upp, den sviker dig inte. Man kan skrika åt sin ponny eller sin häst. Men den förlåter dig.
Folk som byter hästar piff som paff vet inte hur kärleken till en häst ser ut.
Jag har också gått på ridskola när jag var liten. Min allra favorit häst där var en cponny som hette Tilda. Jag tyckte väldigt mycket om henne. När hon blev såld, ville jag aldrig mer tillbaka dit.
Visserligen hade jag samtidigt en minishettlandsponny här hemma. Men Tilda, upplevde jag som den bästa hästen i världen. För mig var hon det. Jag slutade rida på ridskolan och fortsatte rida Lillen, min shettis. Jag älskade Lillen, men saknade samtidigt Tilda. Åren gick och jag blev för stor för shettisen, så vi köpte en cponny till mig. Men Lillen finns kvar än idag. Han går nere i hagen och skruttar. Då och då går jag ut på promenader med honom. Så fort jag borstar honom eller pysslar lite med honom känner jag mig som jag var 4 igen. Nu är han 14 år. Och har hela livet framför sig. Ni kanske kan räkna ut hur gammal han va när jag fick honom, om det var min femårsdag när jag fick min älskade lilla pålle.
Åter till ämnet. Man ska ta vara på sina hästar, för dom älskar dig vilkorslöst. Skulle inte de vara hemskt om du inte kände det samma?
Hur skulle de kännas om din häst var olycklig. För att du inte tog vara på den?
Jag älskar iaf min häst oavsett vad. Även om han är lite knasig, och drar tyglarna i från mig mot hinder. Han vill mig väl. Och han gör det han tror att jag vill.
/alice
hanna
13 oktober 2011 16:43
fällde ännu en till tår, då min bästa vän idag fick avlivas på grund av en "hälta" som inte blev bättre.. han var min stora gosse som stod på ridskolan jag skulle få han när han gick i pension men nu blev det inte så jag saknar han redan!
http://ockleryttarna.blogg.se
Cicci
13 oktober 2011 17:53
Äntligen någon som känner likadant som mig!
Åh va lycklig jag blir, jag skulle göra vad som helst för min ponny och han är inte helt min. Är skötare på honom och folk skriver att han inte är min och det sårar mig, men så länge jag har honom då gör det ingenting
http://www.cecilianordhlindsjo.blogg.se
Linnea
13 oktober 2011 18:34
GRYMT bra skrivet! Jag vet hure är, för snobbiga ryttare säger ofta till mig; ''Det är ju en nordsvensk!?'' om min häst om jag säger att jag ska på hoppträning, men SO WHAT!? JAG har HOPPAT IN en häst HELT SJÄLV med lite hjälp av tränare på tp 8MÅNADER! Från att gå över en bom, till att hoppa 90cm(LC, han e D), på inte ens ett år!? Om en ELITryttare säger att min häst klarar LA om han vill(Å DE VILL HAN!), så borde ju han veta bättre än snobbarna me sina små sportponnys som inte orkar en ryttare som e tyngre än 35kg!?
Min nordis, VILL, och FÖRSÖKER! Även om hindret skulle va 180cm skulle han FÖRSÖKA, han gör ALLT, precis ALLT, för ryttaren! Skulle man galoppera mot ett stup, skulle han göra de! DEN känslan har inte snobbarna som får vilken häst dom än vill ha! KLOKT! CREED!!!!
http://hopppmuppp.blogg.se
Noomie
14 oktober 2011 08:59
Jag rös verkligen när jag läste din text! Känns otroligt skönt att man då och då blir påmind om att det finns vettiga hästmänniskor där ute i världen!
http://lexx.blogg.se
Anonym
14 oktober 2011 13:02
Jag har ett tjockt lite russ som jag tävlar ponnygalopp med. När jag är på tävlingsplatsen så får jag massa blickar som betyder: Hahahaha de där gotlandsrusset kan ju inte springa. Sen när jag är i startvolten innan starten så ropar de oftast några till mig: hoppas att han överlevar att springa. Sen är de den bästa känslan 4-ever när han springer föra alla anda över målinjen :D Där ser dom ett gotlandsruss kan slå dom andra hästarna!
olivia
14 oktober 2011 13:24
Jättebra skrivet! Måste säga att jag även tycker att du rider väldigt bra, måste bara säga jag vill inte klanka ner på någon men.... såg henne rida i sommras på sin skimmel, räknade til 14 pisk innan fjärdehidret. Då vet jag inte om man kan säga att man älskar sin häst.....
Camilla
15 oktober 2011 14:01
Så fint skrivet! Nu undrar jag om jag skulle kunna få länka detta inlägget på min blogg? tycker fler ska få läsa och kanske tänka om...
vore tacksam om jag fick det! // Kram Camilla :)
http://camillanorrman.bloggplatsen.se